Det började för länge sen men har nått sitt slut. Jag vet inte varför och bryr mig inte ens om hur jag kom fram hit. Men nu är det dags. Allt jag visste och allt jag trodde gick ut genom fönstret. Allt jag vet att tiden är riktigt värdefullt. Jag ser det gå förbi väldigt fort, och ser dagarna gå mot sitt slut fortare än förr. Och livets klocka väntar inte på någon. Det är så overkligt men nu finns du inte ens i mina tankar längre. Och jag verkar inte bry mig det minsta. Jag försökte hålla fast och visste inte ens varför. Slösade bort min tid och mitt liv bara för att se dig gå din väg. Jag höll allt inom mig och även fast jag försökte, så föll allt ihop till sist. Vad som har varit och vad som kunde blivit kommer till slut bara bli ett minne blott, som med tiden suddas bort. En sak ska du veta, att jag litade och försökte satsa på dig till hundra och ändå så dög det inte. Jag försökte så mycket för så länge och kom ingenstans. Men till slut hade det ingen som helst betydelse. Jag blev tvungen att falla hårt och förlora allt, men det gör inget nu. Jag försökte förgäves och kommer ihåg hur du gjorde narr av mig och mina försök. Du agerade som om du ägde mig och hela världen. Trodde du var så mycket bättre än mig. Kommer ihåg alla de gånger du förnedrade mig och bråkade med mig för ingenting. Jag är helt överraskad att det höll så länge som det gjorde. Jag höll allt inom mig och låtsades som inget. Men saker och ting är inte som de var förr. Du skulle inte ens känna igen mig längre. Inte för att du ens kände mig då. Men allt kommer tillbaka till mig nu när jag läser mina inlägg. Vad som det skulle blivit med oss är nu inte ens ett minne som jag vill kännas vid.
Mohsen Yaganeh
Dumpad 
Senaste kommentarer