By dumpad

So who am I and what am doing ? Well I am like any other guy. I thought I had it all figured out. I was in love and about to give up the single life. I lived and breathed for her. Did it work ? Was it right? Who knows? She had other plans though. My name is XXXXXX. I used to have a girlfriend until one day i got burned bad. When you get burned you got nothing left except lots of memories and pictures. So you are stuck in the moment. So you do what you can, you relay on the only freinds who still talk to you and even family if you are desperate. Bottom line, untill you figure out why you got burned and bury your feelings, you are not moving on and not going anywhere.

Jag bröjade skriva då mitt förhållande började vackla. Det varit en kamp fram och tillbaka en längre period. Och jag tänkte genom att skriva av mig mina känlsor så mår jag bättre. Dessutom finns det chans att andra i min situation finner tröst i att de är inte ensamma. Och de som tagit sig igenom kan ge tips och råd.

/R


11 Responses to “About Me”


  1. 1 c
    15:31, tisdag, januari 9, 2007 kl. 15:31

    Hej (vad du nu må heta)!

    Jag snavad in på din sida av en slump då jag sökte på dumpa. Jag måste säga att jag känner igen din historia (de lilla jag har läst). Jag har precis blivit dumpad av en kvinna som jag varit tillsammans med i flera år. Det känns för jävligt. Dessutom har hon börjat dejta nya killar. Jag känner mig så jävla ledsen och nere. Det känns som om hon krossat mig totalt!

    ha det bra å lycka till i framtiden

  2. 2 PaJii
    0:22, onsdag, februari 28, 2007 kl. 00:22

    Livet är så tragiskt, det är som att läsa om sig själv nästan. Jag träffade en kvinna, en så underbar levande varelse och jag föll som jag aldrig trodde jag skulle kunna göra igen. Har två längre förhållanden bakom mig innan denna kvinna och blivit riktigt bränd båda gångerna. Klart detta gör att man är rädd att släppa på sina känslor, men den här tjejen lyckades få mig att tro på kärleken igen. Allt var underbart, hon gav mig massor och sakta men säkert så fick hon mig att öppna mig utan rädsla för att bli sårad igen. Tyvärr vände allt på en 5öring och jag försåt inte vad som hände. Från endag till en annan ändrades något och de är för mig obegripligt. Hon ville skapa ett liv med mig skaffa barn och allt. Jag har ju barn men hon inga och hon säger att jag är den enda hon kan tänka sig få barn med. Hon berättade för en arbetskamrat att jag är den underbaraste person hon träffat och att hon är världens lyckligaste som har världens bästa man som vekligen ser henne och gör allt för henne. Detta var på en fredag, på lördagen är vi hos hennes föräldrar och äter god mat och skrattar och har roligt, åker hem och vi älskar och hon tiitar mig i ögonen innan vi somnar och säger att jag gör hennes liv så underbart. Jag älskar henne verkligen så de gör ont. Sen händer något under veckan, hennes hund får somna in, jag finns där för henne i denna svåra tid men hon dstöter bort mig mer och mer, tar mer och mer avstånd. Jag försöker vara hennes stöd hon är ju jätte ledsen. Men mer och mer drar hon sig undan, klarrt jag blir förtvilad och känner mig hjälplös. hon börjar bli elak i sitt sett att vara, letar fel hos mig. Jag försöker förstå hennes sätt att agera, men de hjälper inte. hon anklagar mig för allt möjligt. Hon jobbar igen med en kamrat till henne som berättar för mig sen att hon är så ledsen för att hon behandlar mig så illa och att hon älskar mig och de smärtar henne att hon inte kan vara snäll mot mig. Dagen efter så gör hon slut, hon motiverar de med att hon inte klarar av ett förhållande. hon har sina känslor för mig de vet hon säger hon men hon orkar inte.
    Jag försöker att få henne att inte göra slut naturligtvis jag är förtvivlad. vi skulle ju skaffa hus osv. Men nu vill hon inte prata med mig alls.
    Hon ses på krogen med någon och jag konfronterar henne med detta och undrar om dde är därför hon blå nekar till att de är något.
    Jag försår inte hur de kan ändras så snabbt som de gjort. Jag står helt lamslagen. Mina känslor är fortfarnde så stora för henne, jag vet ju att hon kan inte tappat allt så bara utan vidare. Hon är ju 35 och inget barn de kan inte ändrats så snabbbt.
    Men vad gör man när man inte får kontakta henne. Jag slits sönder och är ännu mer trasig nu i själen. Att jag älskar henne är ingen hemlighet de måste hon veta. Jag har sagt till henne att jag vill kämpa för oss. men jag vet inte om de har någon betydelse alls för henne längre.

    Mitt liv känns som de rasat samman helt. Kommer jag någonsin att våga tro på något mera.

    Idag när jag ser eller hör par visa sin kärlek till varandra så vill jag bara gå fram till dem och säga förstår ni inte att detta bara är en lögn, ni kommer att svika varandra, de finns inte de ni tror att ni har.

    Jag vill bara ge upp och lämna allt bakom mig.
    Mitt liv är ett helvete fyllt av smärta och ångest.

    Vad skall man göra när mn blir bränd om och om igen.

    Framtid, vilken framtid

  3. 3 glueSniffingCyberSlut
    10:32, onsdag, mars 7, 2007 kl. 10:32

    Darling wev all been there on the threshhold of the clif when u feel like your whole world is collapsing and the very air that you breath is sufocationg you.. when your heart truly hurts and it hurts to breath it hurts to cry it hurts to scream…
    but you know what, give it time… it will pass..
    u know ill b here for you…

  4. 4 laijnen
    13:37, onsdag, april 4, 2007 kl. 13:37

    Oj det var ingen rolig upplevelse. Men den liknar min lite granna. Blev som du dumpad utan direkt anledning kändes det som. Men vad gör man när de bara lägger av helt plöstligt…
    Men hoppas liksom jag att du hittar en vän i framtiden igen..

    Ha de gott

  5. 5 knäckt
    11:36, tisdag, juli 24, 2007 kl. 11:36

    ja vad skall man säga.. Har precis råkut ut för samma sak.I princip två gånger nu med nån månads mellanrum.Allt har verkat skitbra mellan mig o tjejen.Vi klaffade riktigt.. Tills en kväll vi hade bestämt att gå ut o gå en sväng. hon kommer upp till min lägenhet för utgång.. Då helt plötsligt bara ger hon mig tillbaka min lägenhetsnyckel och kommer med en massa lustig skäl till varför hon vill att det skall va slut.Står där totalt paff i hallen! får knappt fram ett ljud.Hon lämnar lägenheten och jag försöker smälta intrycket.Vilket givetvis inte går.. Sover inget den natten..bara ligger o funderar o funderar på vad jag gjort fel..kollar igenom min sms om jag skickat nått dumt/konstigt, hittar inga skäl.Får grym panikångest hela natten.Vet inte vad jag skall göra med livet.Hade min framtid utstakad i huvudet med henne. Så dagen efter den händelsen får jag ett sms av henne.Då vill hon plötsligt inte att det skall va slut,så vi bestämde att vi skulle träffas för en pratstund.Efter pratstunden så bestäms det att det inte skall va slut.Allt fungerar jättebra tills för en månad.Hon verkar lite från stötande,jag vet att hon jobbar grymt mycket nu.två jobb,12-13 timmars pass nu under sommaren.jag har sagt att jag förstår om hon inte har så mycket tid för mig nu under sommare,det gör inte mig nått.men nu i söndags var vi nere och åt på pizzerian,körde henne hem.Och då vill hon göra slut igen för att hon inte riktigt vet hur hon känner?!?!helgen innan har jag fick jag sms som typ lät så här: fan vad du e fin min älskade!Blev jätteglad!Men så vände det på en femöring igen.hon dumpar mig den 23/7.jag e totalknäckt nu!!Vet inte var jag skall bli av!Går runt på jobbet som en jävla zombi.Reder knappt ut ett skit!har inte sovit på snart tre dygn.jag älskar verkligen henne!E jättetrött på att inte få va lycklig!när mitt förra förhållande tog slut så rasade jag 4kg i vikt.Har inte fått tillbaka de, o nu lär jag forsätta att rasa!Vill inte!Känner bara för att gråta, men där kommer inget..har jättemycket panik!Nu e inget roligt längre,jobbet suger,ser inte framemot den nya bilen jag skall köpa,går på semester om en vecka men hur lönt känns det?!orkar inte..

  6. 6 mongo
    14:14, fredag, augusti 24, 2007 kl. 14:14

    Vi var bara ihop ett par månader. Det var så jävla fint! Jag har aldrig mått så bra. Allt kändes rätt för en gångs skull. Äntligen hade jag träffat Henne. Hon(!) pratade om att vi skulle flytta ihop. Hon(!) ville träffa mina föräldrar. (De gillade henne. Första gången de gillat någon av mina flickvänner.) Sedan, en morgon, ångrade hon sig och dumpade mig. Jag var totalt oförberedd. Hon gav några svepskäl, men en vecka senare var hon ihop med sitt ex, svepskäl som sagt. Har gått mer än 2 månader nu, och mitt psyke har fortfarande inte riktigt lyckats reda ut det. Vissa mornar står jag och bölar i duschen. Känner mig patetisk. Nu skall jag ta mig ur det här, sen skall jag hålla mig undan allt som har med förhållande att göra… Hellre ensamhet än att någonsin må så här illa igen. /Kille – 31 år

  7. 7 J
    3:39, fredag, november 9, 2007 kl. 03:39

    För 3 år sen träffade jag en kvinna som höll på att bryta sig ut ur sitt nuvarande förhållande, blev störtförälskad i henne…JAG…jag som strulat runt i 3 års tid sedan ett långt förhållande tagit slut hoppat från en säng till en annan för att jag inte trodde på kärleken. Sex o singelliv skulle det vara vågade inte öppna mig för någon ny! Inledde ett förhållande som höll i 1 år…de sista 6 månaderna gjorde hon slut för att ta mig tillbaka nästa vecka, det var ett veritabelt känslomässigt helvete som jag svor på att aldrig mer uppleva…tiden gick och efter 1 1/2 års celibat så kände jag en otrolig känsla inför sommaren har aldrig haft så bra självförtroende och självkänsla det bara lyste ”lycka” om mig det var längesen jag mådde så bra.

    Jag var nöjd med mig själv, med mitt liv och framför allt med mitt singelliv! Vad händer…träffar världens underbarast tjej och min lycka är total, öpnnar mig helt och hållet för henne allt eftersom tiden går, tänker att jag måste ha världens jäkla röta, trodde inte att ”HON” fanns därute…säger de förödande orden som beseglar så mångas öde när de lägger sina känslor i någon annans händer…jag älskar dig…får även dessa känslor besvarade…ett par dagar senare får jag hjärtat utslitet.

    Hon klarar inte av dessa känslor, säger att hon älskar mig men att hon älskar mig för mycket, hon vågar inte känna så…för tar det slut så vet hon inte om hon klarar av det därför vill hon avsluta förhållandet nu!

    Jag fattar ingenting, förstår inte hur hon resonerar, förstår inte hur hon tänker…nu 2 veckor senare så fattar jag fortfarande inte…mår piss…tränar som en dåre, blir så fysiskt slut så jag inte orkar vara känslomässigt svag, när jag kommer hem så stupar jag i säng och somnar. De få ggr jag är vaken och hemma ensam så är allt så tomt. Känner mig uttömd på känlsor känner mig som en robot som äter, jobbar, skiter, tränar och sover. När jag för en gångs skull ger mitt allt så försvinner det! Har nog blivit bränd en gång för mycket under mitt 30-åriga liv, tror inte att jag vågar inleda något nytt förhållande igen någonsin…vill aldrig mer uppleva detta igen…ALDRIG

  8. 8 J**** H******
    22:50, torsdag, december 6, 2007 kl. 22:50

    Kommer inom kort att ta livet av mej. Älskar min flickvän något oerhört men känner att hon inte gör detsamma. Skolan har också gått åt helvete med ig i matte, svenska, engelska, idrott och bild så kommer man inte in på någon högskola. Fuck this shitty life!

    //Kille

  9. 9 knäckt
    14:32, onsdag, december 12, 2007 kl. 14:32

    Ja vad säger man?! Har snart gått 6mån sen det tog slut.Mår fortfarande skit! Har inte sovit rejält sen i somras.e sååå trött.fattar inte varför jag hängt upp mig på denna tjej..Det roliga e att det springer tjejer efter en mest hela tiden.Possitivt javisst.. men jag vill bara be dem dra åt helvete.Orkar/vågar inte inleda nått nytt.Vill aldrig må så här igen!Hade lite problem med närhet innan mitt sista förhållande kraschade och det har juh inte blivit bättre efter detta fucking tunga året.fan vad man blir avundsjuk på alla som har någon att krama o älska!Vill bara ha en jävla normalt förhållande!E det förmycket begärt?Självmordstankar? njae.. kanske indirekt,kör juh inte som man borde med bilen på vägarna.Skiter mest i vilket om det skulle hända något.Har blivit grymt aggressiv oxå..jag som aldrig har gjort en fluga illa är snart på väg att smälla till första bäst som kläcker ur sig nått olämpligt.Detta e såå jävla jobbigt!!Tänkt att få slippa.. bara va lycklig.. Mmmm visst

  10. 10 K
    21:20, söndag, januari 20, 2008 kl. 21:20

    Jag googlar på ”dumpad” för att sysselsätta hjärnan och kroppen. Hittar denna sida och på något konstigt sätt blir det en tröst att läsa om andra som krälar/krälat på golvet och gråtsnorat ner diverse plagg. Igår eftermiddag skedde det som jag fruktat under tid. Min sambo sen 2,5 år sa att hans känslor inte var de samma längre. Att vi sambo-levt sönder romantiken och spänningen. Och det kan jag hålla med om. Jag tror definitivt att man kan paja ett förhållande om det första man gör när man kommer hem från ett jävligt krävande jobb är att dra på sig mjukisbrallor och täcke i soffan, för att glo på teve en hel kväll. Och sen inte ha ork/lust för sex eller samtal….

    Så okej, det är bådas fel att vi inte ansträngt oss tillräckligt, men mina
    känslor finns ju kvar för honom. Jag älskar honom på ett så djupt plan..som jag inte trodde man kunde älska någon annan människa.

    Ni vet känslan av att ha funnit sitt svar på livet, sin bättre hälft. Total trygghet och lugn i själen. Allt det som man lever för i slutändan..att vara med den man skattar högst i livet…före vänner, jobb och hela konkarongen..allt det är borta. Som en matta som rycks bort under ens fötter. Som en grävskopa som gräver ut magen och bröstet. Förvirrande. Galet. Ser bara honom komma mot mig i sin bruna parkas, leende. Vill kramas. Jag är så jävla förstörd. Bruten. Tårarna bara rinner nu.

    Vafan gör man? Gemensamma vänner, vi jobbar 200 m från varandra. KOmmer ju springa på varandra i ett. Har totalt gått på ”kan vi vara vänner”-grejen. Och eftersom han säger att det inte stämmer i honom när jag säger ” du älskar mig inte längre”, så tror jag att han vill att vi förblir vänner.

    Att inte längre vara ”någons” känns overkligt och läskigt. Man är rädd, självförtroendet är piss. Nej, jag hade fel. Den här sidan tröstade inte alls..

    /Kajsa

  11. 11 L
    0:18, söndag, februari 3, 2008 kl. 00:18

    Jag har sökte på google och kom in här, när jag läser alla sorgsna sanningar som finns där ute så börjar man tänka om man verkligen vågar öppna sig för någon, jag har en flickvän sen åtta månader och jag har aldrig varit så kär som jag är det är helt otroligt det känns som om jag har hittat den som jag vill vara med resten av mitt liv!
    Det enda problemet är att jag börjar bli osäker på vad hon känner för mig jag är rädd för att hon kommer med min hemnyckel och säger att det är slut eller vid en middag eller någonsin!
    jag vet inte vad jag skulle ta mig till om något hände mellan oss.
    jag måste väl lita på henne? jag kan ju inte vara i ett förhållande om jag inte litar på den jag är tillsammans med?

    /L


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: