29
Sep
08

No wonder you didnt even recognized me the other day ;)

Det känns som jag måste hedra 10 000 besöks sträcket med ett inlägg. Ett tomrum kan vara så nedslående. Och tystnaden kan få en att vilja skrika för att inte bli galen. När jag även jagat bort din skugga och bränt upp alla dina bilder men det var ändå det inte det som räddade mig till slut. Hur kunde vi avsluta något som aldrig ens var påbörjat eller verkligt till att börja med. Byggt på lögner och tomma löften från dig, kunde inte detta hus av kortlek sluta på annat sätt än kollaps. Jag byggde på för att hela tiden se dig slå sönder allt som om vi inte betydde någonting alls. Jag gav och gav det bästa av mig men ändå kunde inte ge dig det du behövde. Du gick din väg och snodde mina drömmar med dig bara för att kunna hitta vad du letar efter. Och oavsett hur jag än försöker kan jag inte sluta hata dig. Du är inte den person du var eller ens utgav dig för att vara. En som ville ha mig och bara mig. Det är synd att det tog så långt tid för mig att förstå det. Men det finns ju bara så många tårar man kan fälla. Innan ögonen tills slut ger upp och din kropp ger vika. Jag förstod att jag kan inte fortsätta på det sättet. Till slut var det ändå någon annan som äntligen fick mig att släppa taget av allt som vi aldrig var. Det betyder inte att det inte gör ont längre. Ibland håller man i så hårt och så länge men det ändå glider ut ur ens händer. Men ändå så fattar jag nu var jag inte kunnat se alla dessa år. Du älskar inte ens digsjälv, så hur skulle du någonsin kunnat älska mig? Allt du är och allt du förblir är byggd på lögner. Jag kommer nog aldrig kunna förstå dig men det vill jag inte, och kommer aldrig vilja. Även om jag var döende och du var den enda person som kunde rädda mitt liv, så skulle jag inte be om din hjälp. Jag mår så mycket bättre nu att jag undrar hur jag någonsin kunde stå ut att vara med dig och den person som jag själv blev av all den psykiska misshandel som du utsatte mig för. Äntligen har jag börjat älska migsjälv igen och blivit den person som jag var innan jag träffade dig. Glad, social, välmående i kropp och själ så det syns på kroppen och i ögonen. Framgångsrik och älskad utav alla mina gamla och nya vänner. Och jag märker hur varje steg jag tar är lättare än det förra. Nästan som att ha fått vingar..

Broken Promisses – http://www.youtube.com/watch?v=zghcgZRU89c


0 Responses to “No wonder you didnt even recognized me the other day ;)”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: