The wind of change

Nu känns det som jag hittat ett hem. Rad hus med villa känsla bara 5 minuter från stan. Med båtplats, garage och stor uteplats. Man har gångavstånd till tunnelbana och roslagsbanan, sjöutsikt mot sundet när man sitter i köket eller vardagsrummet och grönt område runt hörnet. Jättemysigt och lugnt område precis i det området som jag önskat, Danderyd. Jag hade tänkt bo lite längre i min nuvarande lägenhet men såna unika tillfälle kommer rätt sällan där man får ett attarktivt boende nära stan. Man behöver i stortsett inte kompromissa alls. Även huset är modern och välplanerad ifall man skulle skaffa familj sen går det att göra om den till en 4:a. Storleksmässigt är den inte så mycket större än stället jag bo nu men just platsen är mycket fin. Men smakar det så kostar det också. Så det verkar som det blir flytt nu till höst. Enda frågetecknet är TV och bredbands lösning som är viktigt men inte livsnödvändigt. Dags att börja kolla efter båt också….

Children of the revolution

Det har gått en vecka sen folket i Iran med president kandidaten Mousavi i spetsen började ifrågasätta valresultatet. I min mening har oegentligheter i Iran pågått i sådan stor utsträckning och så pass länge att valfusket kan ses som en droppe i havet. Det här går tillbaka till när islamisterna först tog över mitt land. Jag var endast 6 år men jag kommer ihåg allt ganska väl. Vapen, demonstrationer och starka bilder har präglat mitt minne så pass att se dagens uppror ger flashback till min egen barndom. Min familj med folk i flygvapnet och högt uppsatta militär chefer fick ställa sig frågan om de ville verkligen gå ut och döda sina landsmän. Jag kommer från en familj som haft lång miltär bakhrund. En del släktingar blev fängslade och en annan blev dömd för landsförräderi. Ett brott som har dödstraff. Allt pga att de vapenvägrade, dvs de vägrade ställa upp och döda demonstranter.

Som tur var så släptes de flesta när regimen föll. Många återgick till sina poster inom militären och många kämpade väl under kriget. Men vissa som mina närmaste, far, farbröder valde att inte göra karriär inom militären. Allt för många såg så många unga bli dödad för ingenting för att kunna motivera sigsjälva. Min farbror som var förbandchef fick se sin nya män eller rättare sagt ungdommar, de flesta under 18 bli slaktad för att själv komma undan med nöd o näppe. Gången efter hade han inte lika mycket tur och blev utsatt för kemisk vapen. 

Irans regim började spåra ur redan efter revolutionen. Vi som var med såg saker som skulle få världen att häpna. Vad sägs om vpen leverans från ISRAEL och USA under Iran och Irak kriget. Min gudfar var en av de högsta militära chefer i efter revolutions flygvapnet och det var han inte för att han trodde på regimen utan för att han var en sann patriot som älskade sitt land. Han fick allt för ofta blunda och mörklägga operationer och leveranser som kom igenom Irans militära flygbaser och hangarfartyg. Det landade flygplan från Israel, Kina, USA fast via Saudi Arabien men loggen ändrades och deras status satte han till passagerar flyg. Många av hans kollegor blev stenrika på att frilansa som vapenförsäljare till militanta grupper utanför Iran, bland annat Afganistan och kurder i Irak. Men han fick till slut nog. Han kunde inte blunda längre. Och trots att han hade den högsta rank man kan få (överste), med över 100 flygningar över fientliga område massa medaljer och chans att göra karriär som politiker så valde han att kliva åt sidan.  Många av mina barndomskompisar hade inte samma tur utan förlorade sina bröder, pappa eller nära anhörig under kriget.

Iran snackar om religionsfrihet men faktum är att något år efter revolutionen stängde de alla friskolor där barn med annan etnisk eller religös bakgrund gick. Alla kristna och judiska skolor stängdes och barnen splitrades till andra vanliga skolor. Jag var själv en av de som skickades ut till en skola där jag inte hade några vänner. Fick lära mig läsa koranen och be trots att jag inte är muslim. Vi fick inte utöva våra högtider längre eller vara lediga under jul osv. Jag fick svida om redan som 13 åring och åka till militär skolan. Mina päron hade ingen aning om att Islamiska milisen gick till skolor och handplockade elever för att sedan skicka ut till krig. Deras val metod gick ut på att välja smarta, välväxta pojkar. De gick igenom betyg och familj bakgrund. Eftersom min far och hans bröder räknades som en desetör så var någon man i vår släkt tvungen att ställa upp i kriget. Det fick bli jag. Den militära utbildning som jag fick under 2 veckor skulle räcka att skicka ut mig till krig tyckte de. När det hela var över och skandalen ett faktum tyckte mina päron att det fick vara nog och skickade mig utomland.

Nu snart 30 år efter att min far blev hotad till livet framför mina ögon och fängslad för att han ville inte ut och skjuta sina grannar, vänner och landsmän är det dags igen och jag blir häpnad när jag ser våldet mot demostranter. Men nu har det kommit uppgifter om att Islamiska milisen hade problem med desertörer. De löste problemet genom att köpa in LEGOSOLDATER från terrorist stämplade gruppen Hizbolla och andra ultra istamistiska grupper i Libanon. Redan andra dagen av demonstrationer landade två flygplan med legosoldater ned i Tehran och det finns rapporter om ytterligare flygplan som landad runt om i Iran. Det här är kanske nyhet och häpnadsväckande för vissa men Islamiska regimen i Iran slutat förvåna mig. Det finns ingen lägsta nivå på hur lågt de kan sjunka för att rädda sig.

Jag avslutar med att skicka en blomma och kondoleans till alla de som sätta sina liv för det de tror på och fått nog av diktaturen som kallar sigsjälv en demokratisk republik. Alla studenter som till exempel Neda som dog häromdagen till de som blivit avrättade i det tysta och inte blivit erkända. Alla de som under de här 30 åren gett sina liv för vad de trott på. Människor som min kusin som arresterades och avrättades utan rättegång. Hans familj fick inte ens veta var han var begravd utan fick bara betala för kulorna som gått ut att döda honom samt begravningskostnader. 

OS X Leopard on a PC = Hakintosh

Det kanske märks att jag varit borta ett tag. Det finns fler anledningar, varför jag inte skrivit på ett tag. Jag haft fullt upp med massa projekt. Det hela började med en simpel datakrash som fick mig att behöva installera om min OS. Då kändes som rätt tid att går över till Apples OS X. Men eftersom jag har en hund som löper och massa andra uppgifter så blev det uppskjutet hela tiden. Under den tiden hade jag gäster från Norge som var hos mig cirka 5 dagar. Jag patchade ihop datorn i det mån att den fungerade i cirka 30 minuter innan den kraschade på nytt. Väl när mina gäster gått så satte jag igång och undersökte varför. Jag bytte ut en fläkt och sedan moderkortet till en Gigabyte EP45-DS3. Sen var det att återuppta arbetet med att omvandla min kära Windows baserad dator till en Hakintosh.

Hakintosh??? Ju när Apple bytte plattform från PowerPC processor till Intel så öppnades vägen för de som har Intel hårdvara att börja köra den väldigt attraktiva och stabila OS X. Så har utveckligen under senaste åren lett till att det finns en del OSX86 varianter att tillgå. Efter många sömnlösa nätter och ominstallation så har jag en PC med tre stabila operativ system. Den första är förstås min gamla Windows Vista som hängt med sen 2007. Jag fick hem en Release Candidate of nya Windows 7 som skall fungera under ett år enligt Microsoft. Och sist men inte minst OS X Leopard 10.5.7. Den är vacker, den är snabb och stabil. De viktigaste komponenter i datorn så som ljud, nätverk osv fungerar tillfredställande och resten känns inte så nödvändiga. Jag kommer inte köra några spel eller hålla på video redigeringar.

På tal om helt annat så har jag under senaste veckorna försökt landa 3 nya kunder, tagit hand om Ziva som löper och vill ut varannan timme. Sen har jag spenderat en hel del tid hemma hos min älskling som slåss med Ziva om min kärlek. Det är så roligt att se hur svartsjuk Ziva blir när jag är hos min tjej. Hon morrar och visar sitt missnöje på flera sätt. Men trots allt kommer de två överens rätt bra. Allt är relativt nytt och vi alla försöker fortfarande lära känna varandra men det tycks gå jätte bra och det känns så rätt. Vissa dagar vaknar jag tidigt och ser de två ligga bredvid mig och undrar hur jag kunde haft sån tur. Det hänt mycket skit i vägen till det här men nu jag är här och fortfarande står. Allt som hänt i mitt liv ledde fram till denna punkt och jag skulle inte byta ut något. Det hela går ut väl på att om du är positiv och arbetar på digsjälv och blir det bästa version av dig som du kan bli och så bjuder du på digsjälv, gör nya saker, öppen till att möta nya människor och inte stressar. Det finns inte en rätt person för dig. Det finns ingen just rätt person för någon. Däremot finns en uppsjö av nästan rätta människor för alla. Med lite flexibilitet och kompromiss från BÅDA så kan man hitta någon som man kan vara lycklig med. 

Nu är det dags att jobba vidare. Den här så kallade sommaren fortsätter med en resa till Göteborg och sen vidare till Marstrand för att fira med Volvo Ocean Race deltagarna. Vi ska nog åka redan på eftermiddag för att slippa trafik. För er som är i västkust trakterna så lägger jag till en nyttig länk.

Societetshuset Marstrand sommar program

Guess who is back….

I remembered black skies the lightning all around me
I remembered each flash as time began to blur
Like a startling sign that fate had finally found me
And your voice was all I heard
That I get what I deserve

So give me reason and prove me wrong
to wash this memory clean
Let the floods cross the distance in your eyes
Give me reason to fill this hole
connect the space between
Let it be enough to reach the truth that lies
Across this new divide

There was nothing in sight but memories left abandoned
There was nowhere to hide the ashes fell like snow
And the ground caved in between where we were standing
And your voice was all I heard
That I get what I deserve

In every loss and every lie
In every truth that you deny
And each regret and each goodbye
was a mistake too great to hide
And your voice was all I heard
That I get what I deserve

I väntan på filmen http://www.youtube.com/watch?v=lkdJQJg67cU