No wonder you didnt even recognized me the other day ;)

Det känns som jag måste hedra 10 000 besöks sträcket med ett inlägg. Ett tomrum kan vara så nedslående. Och tystnaden kan få en att vilja skrika för att inte bli galen. När jag även jagat bort din skugga och bränt upp alla dina bilder men det var ändå det inte det som räddade mig till slut. Hur kunde vi avsluta något som aldrig ens var påbörjat eller verkligt till att börja med. Byggt på lögner och tomma löften från dig, kunde inte detta hus av kortlek sluta på annat sätt än kollaps. Jag byggde på för att hela tiden se dig slå sönder allt som om vi inte betydde någonting alls. Jag gav och gav det bästa av mig men ändå kunde inte ge dig det du behövde. Du gick din väg och snodde mina drömmar med dig bara för att kunna hitta vad du letar efter. Och oavsett hur jag än försöker kan jag inte sluta hata dig. Du är inte den person du var eller ens utgav dig för att vara. En som ville ha mig och bara mig. Det är synd att det tog så långt tid för mig att förstå det. Men det finns ju bara så många tårar man kan fälla. Innan ögonen tills slut ger upp och din kropp ger vika. Jag förstod att jag kan inte fortsätta på det sättet. Till slut var det ändå någon annan som äntligen fick mig att släppa taget av allt som vi aldrig var. Det betyder inte att det inte gör ont längre. Ibland håller man i så hårt och så länge men det ändå glider ut ur ens händer. Men ändå så fattar jag nu var jag inte kunnat se alla dessa år. Du älskar inte ens digsjälv, så hur skulle du någonsin kunnat älska mig? Allt du är och allt du förblir är byggd på lögner. Jag kommer nog aldrig kunna förstå dig men det vill jag inte, och kommer aldrig vilja. Även om jag var döende och du var den enda person som kunde rädda mitt liv, så skulle jag inte be om din hjälp. Jag mår så mycket bättre nu att jag undrar hur jag någonsin kunde stå ut att vara med dig och den person som jag själv blev av all den psykiska misshandel som du utsatte mig för. Äntligen har jag börjat älska migsjälv igen och blivit den person som jag var innan jag träffade dig. Glad, social, välmående i kropp och själ så det syns på kroppen och i ögonen. Framgångsrik och älskad utav alla mina gamla och nya vänner. Och jag märker hur varje steg jag tar är lättare än det förra. Nästan som att ha fått vingar..

Broken Promisses – http://www.youtube.com/watch?v=zghcgZRU89c

For all you lovers with broken hearts

Kommer du ihåg, hur vi fick även december att bli varm? Kommer du ihåg eller bara försöker glömma den biten? Kommer du ihåg just den låten som fick oss att komma varan lite närmare? Jag vet att du kommit över mig. Jag finns i dina tankar dock, vet inte varför. Jag blir ledsen ibland, vet inte varför. För jag saknar inte dig. Men jag kommer ihåg allt, och jag kommer ihåg dig. Och jag kommer ihåg vår tid i det goda, och vår tid i det onda. Har jag kommit över dig? Vår dröm var en lögn som inte blev sanning, och jag vet varför. För du trodde aldrig på den. Eller kanske något värre som att ditt vänskap var aldrig äkta. Det gör ont ibland, precis som kärlek gör ibland. Men inte längre. Farväl Pishi.

http://www.youtube.com/watch?v=H0VsvuvKT20

You are eventually not even a memory

Minnen åt upp mig, som att öppna såren igen. Och jag höll på bryta ned allt jag hade byggt upp. Mot all förmodan är jag inte ens säker i mitt egen huvud, om jag försöker gå tillbaka i tid. Jag tänker inte vara den som flyr från sina strid men jag inser att jag håller på förvirrar migsjälv i onödan. Nu vet jag vad som är värt att minnas och vilka strider som är värd att kämpas. Så varför ska jag titta bakåt och säga saker som inte har någon mening längre. Jag vet hur det blev så och det var inte rätt men ändå satte jag inte punkt i tid. Så nu när jag har satt punkt på en dålig vana tänker jag inte ta upp det igen. Håller fast vid den som blev min botemedel och låser dörren på en uppsjö av dåliga minnen, slänger bort nyckel och blickar framåt. Tar nya andetag och det gör inte ont längre som förr. Jag har så många nya dörrar öppna nu igen. Jag är stark på ytan men kanske inte hela vägen igenom. Men nu är det slut med dåliga vanor, och dåliga tider.

Rihanna – Take a Bow
http://www.youtube.com/watch?v=3wxGZjuqPAc