När jag väl tog kontakt med dig försökte jag lyssna på vad du hade att säga. Men du var så motsägelsefull. Ena dagen ville du ha mig för att andra dagen helt vara tvärt emot. Om du någonsin känner att någon saknas, och du förstår aldrig vem. Kan du kanske titta upp och leta svar i en liten blinkande stjärna. Kanske du får allt du ville ha, kanske du snubblar på det utan att veta om det och kanske ramlar ihop innan mål linjen. Allt som du någonsin ville bara glider ut ur dina händer permanent. Kanske du vet vad det är du vill när du väl ser det, och kanske du menar det du säger den här gången. Och kanske när du väl hittat det du söker, du behåller det. Allt det här jag skriver och du inte läser. Jag kan inte ens höra dig längre. Vi simmar i två olika hav fullt med okända ansikte. Ett svar är vad jag behöver nu, och jag ser det när solen stiger upp och tittar upp över din horisont, fast inte min. Kom igen älskling sa jag, stanna med mig, men du steg upp i en annan säng ett annat land.
25
Jun
08




0 Svar till “Maybe is the word I hate”