Alla vägar känns mörka och igenbomade nu. Var är den chansen som jag väntar på att ska dyka upp? Det har alltid hjälp att tro på den chans som egentligen inte funnits. Det kallas hopp. Och det är väl det sista som håller i mig. En inbjudan till en sista dans, livets dans. Men det är kanske dags att lämna dansgolvet nu för alltid. Det är väl priset jag får betala för mina misstag och priset du för betala för att du bedrar. Jag tittar på våra bilder, våra kyssar som du skickade till mig och gråter ljudlöst. Frustrationen växer och tanken på ett liv med dig känns så långt borta. Även om jag har hopp i en totalt hopplös situation så är väl hopp det sista som släpper taget om mig.
Randy Pausch – Last Lecture
http://www.youtube.com/watch?v=ji5_MqicxSo&NR=1




Senaste kommentarer