Du såg pyramiderna och Nilen, såg solnedgången i öknen och ändå kom ihåg att du tillhörde mig. Du var en runda i Inden, i olika platser och fester. Du skickade mig bilder och ändå kom du på att vi tillhörde varandra. Jag kommer vara så ensam utan dig. Kanske du kommer också förbli ensam utan mig. Du flög iväg igen till landet i regn, men kom ihåg när du är hemma igen, att du tillhör mig….
Googoosh – Do Panjareh
http://www.youtube.com/watch?v=wUaKQKzDRjk
Ljuset är släkt och jag kan inte bli hittat längre. Jag kan inte bli räddad längre. Du drog ned mig och jag är på mina knän nu. Oh jag bad och jag vädjade till dig, utan resultat. Jag skriver här allt som jag inte hann säga, allt som är sagt och osagt. Allt som inte nådde fram till dig för att du satte upp din sköld. Kanske hade varit bättre om du bara skjutit en pil genom mitt hjärta så jag visste hur jag skulle handskas med den såren. Du är som en vild djur som inte kan tämjas trotts alla mina försök. Min förvirring är total. Väggar kommer närmare och stänger in mig och klockan slutar inte ticka. Vill komma och ta dig hem, jag kan inte sluta och det vet du nu. Det har du alltid vetat. Så jag skriker ut fast jag vet att du inte hör, och du inte vet. Och jag förbannar våra missade tillfälle för lycka. Om du är en del av min botemedel mot deprission så vill jag vara en del av din lycka.
Senaste kommentarer