Feeling you slipping away

Känner hur du kommer längre och längre bort från mig. Jag tappat mitt hopp och du tappat din tro på oss. Du sitter och begrundar dina val, var det du gjorde mot mig rätt? Kände du dig lika ledsen som jag? För jag är väldigt ledsen, kan inte hjälpa det. Det är inte för att du lovade mig något, inte för att du gav mig förhoppningar. Utan är just för att även ett par timmar ifrån dig känns som en livslängd för mig. Nu ska jag vara ifrån dig för så pass länge och kanske för alltid. Hur skulle du känna dig om det inte fanns någon sol i ditt liv? Hur skulle du känna om du fick gå under regn hela tiden? Hur skulle du känna om du inte hade just den speciella personen i ditt liv längre? Ja du skulle nog vara precis lika ledsen som jag. Jag vänder mig mot framtiden för att kunna tänka mig vad det kommer bli av dig. Begraver alla minnen djupt inne i mig, nedbruten av all slit och ansträngning, försöker fylla tomrummet du lämnar efter dig. Jag är nog precis som du, du vet inte det än men snart kommer du känna saknaden av mig i ditt liv. Kommer du inte känna dig ensam? Även om du har många runt omkring dig men du har inte mig. Jag försökte aldrig göra dig besviken, försökte aldrig lämna dig i sticket. Men var stark, fall inte ihop, släpp inte taget om oss. Även om du har grävt ned de känslorna djupt inne i dig, ta de med dig och de kommer en dag kanske leda dig tillbaka till mig, tillbaka till oss. Fast jag känner att det ögonblicket och du håller på glider ut ur mina händer…