Mary, just not my Mary

Mary du har en dröm, om att bli en lysande stjärna. Jag tyckte jag såg din bild i en magasin, i min dröm om framtiden. Kommer din dröm att bli sann någon dag? Ja, Mary du var född för de stora arenor och storheter. Du är en stjräna i mina ögon, har varit och kommer att förbli. Oavsett vad andra säger så är du min egen stjärna. Men här fallar dock väggen framför mig och dörren stängs i mitt ansikte med dig på andra sidan av den. Ja Mary du är en stjärna och du kommer komma långt. Hela världen kommer känna till ditt namn. Du kommer bli beundrad och berömd precis för vem du är, vad du är och din talang och skönhet. Och jag skulle sjunga ut min kärlek för dig om jag hade någon röst som var värd att höra. Säkert härligt att bli igenkänd, har du ens övat att skriva autograf? Kan du skriva en åt mig att ha nära mitt hjärta? De som inte frågar efter den nu är dumma. Det blir svårare att få när du står i rampljuset. Jag tyckte att du skulle blivit en stjärna årtal sen då du alltid varit en i mina ögon. Min stjärna, ljuset i mina ögon. Som jag inte ville dela med någon. Så självisk av mig.

Dagens låt : You’re Beautiful – James Blunt
http://www.youtube.com/watch?v=8Y7WDWP8WMs

Baby you are my lost love

Det är så synd att din kärlek för mig kommer i vågor. Den kommer sakta, bygger upp momentum och sen slår ned med en tsunamis kraft. Jag tappar min balans, slår mig och sköljs med till strand. Och sakta, sakta tappar den fart och drar sig tillbaka från mig. Så vacker och så brutal på samma gång. Du skulle kunna haft tid att träffa mig. Du anser mig vara en så viktigt person i ditt liv, nästan som din familj. Men du ville inte göra det. Allt går om man bara vill. Kanske för att det svårt för dig att säga hejdå till mig. Kanske för att du inte bryr dig inte om mig helt enkelt. Vad det nu är för skäl du har så ska du veta att det gör ont. Det sårar att jag anses inte vara en nära vän till dig längre. Att jag är så oviktigt för dig att du kunde inte hitta ett par minuter ur ditt liv för att träffa mig. Det är inte så att vi är världar ifrån varandra. Det handlar om minuter med bil.

Nej det här bådar inte gott. Men när har separation från dig inte varit förknippat med smärta för min del? Jag önskar jag kunde vara lika distansierad och kall som du. Stänga av känslorna bara från ena dagen till andra. Jag hade undvikit att såra dig till varje pris. För du är mitt livs kärlek. Ingen kan någonsin ta din plats, inte ens komma i närheten. Så nu får jag bara sysslesätta mig med allt som kan distrahera mig från att tänka på dig och sakna dig. Och om jag sysselsätter mig tillräckligt mycket, kanske blir jag inte påminned och ledsen, varje dag, varje minut och varje sekund av mitt liv av att jag förlorat dig. Men ibland hjälper inget. Som idag, det var så svårt att gå från butik till butik, välja tapeter, färger, köksluckor och köksapparater. Jag hade ingen att bråka om vilken färg på tapet, vilket mönster på fondvägg, vilka luckor i köket och hur många lådor. Jag saknade dig så otroligt mycket. Jag saknade frustrationen av att vara ett par och argumentera, resonera och kompensera för varandra skull. Låter något av det jag säger vettigt ens? Finns säkert vissa som tycker att jag är en jubel idiot som inte uppskattar friheten av att vara sin egen diktator i hemmet. Men jag antar att människor är byggd olika, precis som jag och hon. Och att man vet aldrig vad man har tills den är borta.