Later that same night…..

Är det dag eller fortfarande natt? Enligt klockan är det ännu ny dag. Är jag rädd för en ny dag eller är det något annat som lurar i magen? Käns som tårar men kan vara att jag är bara trött i ögonen. Mina fingrar vill knyta sig till näve men. Ska jag slå hål i luften, men vad är det jag ska träffa? En missriktad ilska, mest i desperation. Är det här priset av frihet? Kommer smärtan med denna frihet? Eller är det här vad man kallar fängelse utan murar? Det kommer ännu en dag som många förr, då världen kraschar runt mig. Jag skriver som en skadad hjälte och haltar som om jag hade brutit mina armar och ben. Jag skjuter bort allt och knuffar iväg ilskan. Jag böjer mig inför lusten att hämnas och brtyer ned mina dåliga tankar. Tills jag står ensam, stirrar på djävulen i migsjälv i ansiktet och ignorerar det han säger till mig. Det är en dag som denna då världen störtar samman. Är det här värd att räddas ? Eller kanske det finns inget kvar att räddas? Finns det något som skulle dämpa mitt fall ? Det är en dag som denna då himeln faller ner på de som tittar upp för svar. Är jag missnöjd med resultatet jag fått? Har jag krävt förmycket? Nu sitter jag här med ett hus av kortlek som fallit isär med minsta skakning. En vacker dag som denna då allt uppenbarar sig igen. Känns som världen ska sluta snurra. Finns det något kvar eller? Nej det finns inget mer att skriva. Det finns inget mer att göra än att kyssa motståndet och gratta till vinsten. Precis som i filmer så vinner de onda ibland. Men helt ärligt hade jag någonsin någon chans? Känns som jag alltid haft oddsen emot mig. Men man måste ju älska att chansa.

Sen nattens låt : Michael Stipe – In the sun

Used and abused..

Deja vu, det känns allt för bekant. Jag har varit här förr. Det känns som tiden stått still. Att jag gått ett varv runt och hamnat på samma plats. Det är en ekvation som alltid ger samma bittra resultat. Jag blivit behandlad som en trasig docka. Missahndlad och iväg kastad. Hennes sätt att behandla mig har fått mig att tappa all självförtoreonde.

När jag väl tänker på det så har det varit systematisk nedbrytning. Och allt beror väl på hennes osäkerhet. För att hon ska känna sig självsäker och tillräckligt har hon varit tvungen att trycka ned mig för att känna att hon var bättre än mig. Det där psykologiska övertaget är hennes överlevnads teknik. Hon måste känna att hon är så överlägset att inget skulle kunna skada henne.

Hela tiden har hon påstått att jag försökt trycka ned henne och få henne att känna sig värdelös. Men det är jag som stått ut med att bli behandlad som en utbyttbar och värdelös del av hennes liv. Hon kunde dra mig efter sig och sparka ned när hon kände för och jag bara stod och tagit emot.

Jag har länge undrat hur tjejer som blir fysisk misshandlad av sina pojkvänner eller make står ut och hela tiden finner sig kvar i situationen. Det verkade helt otroligt att de inte skulle säga ifrån och lämna deras män när de visste att det inte blir bättre. Men nu förstår jag. De kände sig lika värdelösa. Jag kanske inte blivit fysisk misshandald men det ungefär detsamma. Mitt psyke och självförtroende blivit så nedbrutet att jag känner mig helt värdelös. Precis som fysisk misshandlade människor. Men mina sår och skador syns inte utanpå.

Jag går och bär med mig sår som tar mycket längre tid att läka än ett par blåmärke. De syns inte på min kropp men skulle någon titta i min själ skulle de se hur varje handling satt djupa spår efter sig. Frågan är hur man behandlar dessa sår. Tiden läker alla sår sägs det men är det verkligen så ?

 Dagens låt : Nelly furtado – All good things (come to an end) 

What goes around…comes around

Jag vill inte tänka på det
Jag vill inte ens prata om det
Jag är så trött på allt

Kan inte fatta att det tar slut så
Bara så fövirrad av allt som hänt
Känner hur sorgen bygger upp för varje dag
Jag kan bara inte vara utan dig

Men säg till mig är det rättvis ?
Är det så det kommer bli för oss
Borde vetat bättre när du kom till mig
Att du skulle få mig till tårar

Det gjorde ont att se dig springa med andra
Och se hur du ljög för mig varje dag
Jag kommer ihåg allt du lovade
Du sa att det fanns bara jag för dig
Och att jag skulle känna likadan

Men det sorliga är att bara jag kände så
Jag var beredd att ge dig mitt namn
För jag trodde skulle bi du och jag
Nu är det bara så jävla synd
Och jag förstår att jag hade fel

Undrar om du kommer inse med tiden
Att allt kommer komma tillbaka till dig